Break of dawn

Tankar, funderingar, en längtan.
Varför? Varför kan inte allt bara få vara bra för en gångs skull?
Varför? Ska jag behöva tänka på alla andra och leva efter det?
Ska inte jag göra det som känns rätt för mig?
Varför får jag sååå dåligt samvete?
Om jag gör som "alla andra" vill eller kanske önskar, så mår jag själv dåligt, för det är inte det jag vill.
Gör jag som jag själv vill, så mår jag bra, men samtidigt mår jag kasst, för mitt samvete till "dom andra".
Så hur ska man då göra? När man inte kan ta bort samvetet.




En längtan till något som inte går att beskrivas....