att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv.

Att glömma något som man önskat länge och något man vill uppnå, de, de är inte de lättaste man gör.
Men varför ska man vänta och vänta på något som ändå aldrig kommer att bli?
Vist, de finns en sak jag skulle kunna göra, och de är att tala om för personen i fråga om hur mycket han/hon/det betyder för mig innan jag ger upp, men de har jag gjort. Och vad mer kan jag göra då? mer än att vänta. Men ska jag sitta här med en väntan som kanske kommer få vara i resten av mitt liv då?
De är något inom mig som skriker åt mig att inte ge upp, för något är det och något kommer det att bli.
Men jag kan inte, jag kan inte leva mitt liv så här. Jag måste helt enkelt gå vidare.
Även fast jag vet att det är bland de svåraste man gör, att förlora sina drömmar.
Men, vem vet? Det kanske kommer en dag då jag får en ny dröm och en ny önskning, och den kanske kommer bli verkligehet? De vet man aldrig förän man har gett upp den ena drömmen för den andra som väntar.
Men en sak vet jag, en dröm som den här kommer jag aldrig i hela mitt liv uppleva igen.
Jag har lärt mig att aldrig vänta på någon, vill dom så kan dom, och då kommer dom.
Jag har lärt mig att aldrig lyssna på andra, säger dom si, så är det alltid så.
Jag har också lärt mig att man måste våga älska och älska igen.

<3